Vilka är dina sånger?
Det är få uttryck som är med och formar tron så mycket som sånger gör. I våra gudstjänster sjunger och lyssnar vi till sång och musik åtminstone en tredjedel av tiden. Det visar sig också i den fantastiska sångskatt vi i EFS fått förvalta genom 170 år, något som kommer belysas extra i gudstjänsten den 27/9.
Det är något i melodierna som gör det lättare för textinnehållet att fastna i minnet, ibland aktivt, ibland undermedvetet tills det plötsligt dyker upp när en mest behöver det. Sångerna är också något att spegla våra egna erfarenheter i, vad vi hoppas på, tror och längtar efter.
Jag brukar många gånger se sångerna som berättelser, andra människors vittnesbörd som jag kan få sjunga med i, och hoppas på att de ska få bli del av min egen berättelse.
En sådan sång är 252 Hela vägen går han med mig, en sång som funnits med mig största delen av mitt liv. Det är en sång fylld av visshet och förtröstan men jag har, i ärlighetens namn, för det mesta sjungit den i ovisshet och tvivel. Men det gör inget, berättelsen är berättad och jag har fått bära med mig den, tuggat den, funnit hopp i den. Men så hände det en dag, ovissheten hade förvandlats till visshet. Den hade blivit en del av min berättelse, vittnesbördet att Jesus Kristus vandrar med, hela vägen. Ger kraft, hjälper och stödjer var dag.
Vilka sånger sjunger du i hopp och vilka har blivit dina? Vilka är dina berättelser? Det kan vara värt att fundera över och kanske dela en berättelse. Rätt vad det är så får dem ge hopp och visshet till fler.
/Oscar Richardsson