Predikningar

Söndag 21 april - Kristus är uppstånden! (Senitha Olsson)

Joh 20:1-18  Kristus är uppstånden!

 

Märkligt nog är påskdagen bland de svåraste dagarna att förbereda predikan till. Kanske är det helt naturligt!

När vi firar något viktigt i livet, jämna födelsedagar, student, bröllop och så vidare så är inte det primära att analysera det som händer, utan själva firandet, att ha fest helt enkelt!

I vår del av Kristi kropp är det kanske inte vad vi är mest berömda för! Vi skulle nog behöva få lite mer influenser av våra syskon i Afrika och Indien för det tror jag.

Söndag 17 mars - Den kämpande tron (Isak Samuelsson)

För några år sedan var vi några från Vasakyrkan som gjorde en resa till London. Vi besökte olika församlingar för att se hur de gör för att vara kyrka för de människor de har i sin närhet. Det var en resa som verkligen var lärorik och inspirerande. En av prästerna i en kyrka där berättade om hur de såg på sin uppgift att vara kyrka i sin stadsdel. Kyrkan låg i en rik del av London, där många hade hög inkomst. Han pratade om att kyrkans uppgift alltid är att möta de svaga och fattiga i samhället.

Söndag 3 mars, Kärlekens väg (Senitha Olsson)

Joh 12:20-33 Kärlekens väg

 

En bön i en bok om kyrkoåret för den här dagen inleds så här: Gud, du har lärt oss att det bara finns en väg att vandra; kärlekens.
Det tror jag att vi är många som rent spontant skulle stämma in i. Det är klart att kärlekens väg är den riktig, den rätta vägen.
Men hur tänker vi då oss att kärlekens väg ser ut, eller är?
Jag tror att det är väldigt lätt tänka att det är en behaglig väg, som handlar mycket om att det ska kännas bra, att vi ska vara lyckliga och ta emot.

Söndag 27 januari, Jesus skapar tro (Senitha Olsson)

Joh 4:27-42

Fortsättning följer från förra söndagen. Vi är kvar i Sykar, tillsammans med Jesus och kvinnan vid brunnen.
Precis som förra söndagen är texten laddad med en massa trådar som man kan nysta i. Men jag tänker inte nysta i så många av dem.
Jag uppmuntrar er att göra det på egen hand i stället.

Istället tänker jag stanna vid bara några meningar. De första är ”Och kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sa till folket där: kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias? ”

Söndag 4 november - Vårt evighetshopp (Isak Samuelsson)

Döden, döden, döden. De orden brukade Astrid Lindgren inleda med när hon pratade med sina systrar i telefon. Då hade man avklarat det som var jobbigt, och så kunde man gå vidare och prata om annat. Det var förmodligen skämtsamt sagt, men rymmer ändå mycket allvar. För döden kan vara skrämmande och därför svår att prata om, men den är ändå oundviklig och därför behöver vi prata om den.

Sidor