Predikningar

Söndag 17 mars - Den kämpande tron (Isak Samuelsson)

För några år sedan var vi några från Vasakyrkan som gjorde en resa till London. Vi besökte olika församlingar för att se hur de gör för att vara kyrka för de människor de har i sin närhet. Det var en resa som verkligen var lärorik och inspirerande. En av prästerna i en kyrka där berättade om hur de såg på sin uppgift att vara kyrka i sin stadsdel. Kyrkan låg i en rik del av London, där många hade hög inkomst. Han pratade om att kyrkans uppgift alltid är att möta de svaga och fattiga i samhället.

Söndag 3 mars, Kärlekens väg (Senitha Olsson)

Joh 12:20-33 Kärlekens väg

 

En bön i en bok om kyrkoåret för den här dagen inleds så här: Gud, du har lärt oss att det bara finns en väg att vandra; kärlekens.
Det tror jag att vi är många som rent spontant skulle stämma in i. Det är klart att kärlekens väg är den riktig, den rätta vägen.
Men hur tänker vi då oss att kärlekens väg ser ut, eller är?
Jag tror att det är väldigt lätt tänka att det är en behaglig väg, som handlar mycket om att det ska kännas bra, att vi ska vara lyckliga och ta emot.

Söndag 27 januari, Jesus skapar tro (Senitha Olsson)

Joh 4:27-42

Fortsättning följer från förra söndagen. Vi är kvar i Sykar, tillsammans med Jesus och kvinnan vid brunnen.
Precis som förra söndagen är texten laddad med en massa trådar som man kan nysta i. Men jag tänker inte nysta i så många av dem.
Jag uppmuntrar er att göra det på egen hand i stället.

Istället tänker jag stanna vid bara några meningar. De första är ”Och kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sa till folket där: kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias? ”

Söndag 4 november - Vårt evighetshopp (Isak Samuelsson)

Döden, döden, döden. De orden brukade Astrid Lindgren inleda med när hon pratade med sina systrar i telefon. Då hade man avklarat det som var jobbigt, och så kunde man gå vidare och prata om annat. Det var förmodligen skämtsamt sagt, men rymmer ändå mycket allvar. För döden kan vara skrämmande och därför svår att prata om, men den är ändå oundviklig och därför behöver vi prata om den.

Söndag 19 augusti - Friheten i Kristus (Isak Samuelsson)

Det var en gång en pilot som brukade flyga genom en dal där en flod slingrade sig fram genom en stor bergskedja. Varje gång han flög över en viss plats i dalen brukade han titta ner mot den. Det här märkte hans andrepilot efter ett tag, så då frågade han varför han alltid tittade på en och samma plats varje gång de flög förbi där. Då svarade piloten "När jag var barn brukade jag sitta vid vattendraget där och fiska. Varje gång det flög förbi ett plan uppe i luften brukade jag titta upp mot det och önska att jag satt i flygplanet och flög.

Söndag 12 augusti - Tro och liv (Isak Samuelsson

Vem är i centrum i dagens text? Svaret blir nog olika beroende på om du frågar farisén eller tullindrivaren. För de två männen verkar ha väldigt olika fokus, fast de har kommit till templet av en och samma anledning: för att be. Men när de väl går därifrån verkar det som att det bara en av dem som faktiskt har gjort det. När farisén ber så är det nämligen ett ord som är i centrum, och det är ordet ”jag”. Visserligen nämner han Gud, men det är mest bara i förbifarten.

Sidor